Ska strax springa ned till jobbet för att byta av Linn. Vasti återkommer senare till mig. :) Blir att jobba till åtta idag, eller det återstår väl att se hur mycket folk det blir. Jag menar det är ju ändå jackpot ikväll!

Har nyss vräkt i mig pasta och fläsksnitzel och bea! Mums!
Innan det var jag ute och gick en vända runt koppardalen med Zorro. Sen gick jag och Zorro och hälsade på fläsk på jobbet, tyckte hanb behövde träffa sin pappa. :)
Men men.. Skulle bara skriva några få rader, för nu är det dags att röra på sig igen!
Jag sitter verkligen inte lika mycket vid datan nu för tiden.. Haha, ballt för att vara jag..

Aja, ha en toppen bra dag ute i solen!

Idag är jag ledig, imorgon också. Sen är det dags för 10 dagars jobb för min del. Petra och Johnny ska på kärlekssemester till Rom så! Men jag antar att de där 10 dagarna springer iväg som vanligt, dagar, veckor, månader springer iväg så att jag knappt hinner med något alls.. Det kommer ju inte ståpå innan det är snö på marken utanför. Usch och blä för vinter..

Åh jag blir så trötter på Zorros tass som aldrig vill bli bra heller.. :( Linda hit och ta bort och linda och ta bort. På med tratt av med tratt på med tratt osv.. Sen glor varenda människa på en när man är ute och försöker gå med honom, han hoppar ju liksom på tre ben, envisa hund.
Nej fy, om jag bara kunde vinna lite pengar så att jag kan få åka iväg ett tag.. De flesta andra har ju iaf någon slags semester, vilket jag också skulle  behöva.. Det här året har varit tufft. Det enda jag har varit ledig med är min sjukskrivning, och jag kan ju inte påstå att det är en semester, isf en ångest semester.
Nu skulle det bara vara 9 dagar kvar till beräknad bf för mig och Robin. Usch, det är riktigt jobbigt nu.. Iaf för mig, jag försöker att hålla mig sysselsatt med saker för att inte sitta och fundera på det.. Det sägs ju att tiden läker alla sår, vilket det även gör, men vissa sår tar lite längre tid än andra. Det här såret sitter i mig, även om jag inte visar det för folk så gör det de. Första bomben kommer nog när någon av Martina eller Petra får sin, eftersom att vi skulle ha prakt taget samtidigt. Jag kommer att vara jätte glad för deras skull, av hela mig. Men förlåt om jag håller mig på min kant och väntar lite. Det handlar mig. Känner mig så elak. Men jag gör det som känns bäst för mig för att inte försöka plåga mig själv som jag annars brukar göra så fort det är något. Men jag klarar det här, det går bra. Bara vi kommer över det där datumet.

Sådär, jag behövde bara skriva ur mig lite.
Därav varför jag inte tar bort den här bloggen.