Idag har Stefan städat ut lägenheten i stan, imorgon ger vi iväg den.

Jag har inte varit upp i den på ett par dagar, jag vill inte det heller.

Jag kommer sakna den, vi gjorde den så fin, precis som vi ville ha den.

Jag vet att jag kommer att trivas här i skogsbo också när vi väl har fått ordning på allt.

Just nu är det mest en röra känns det som.

Men jag kan redan nu säga att det känns betydligt bättre med min ensamhet,

jag känner mig verkligen inte alls lika ensam här. :)

Jag menar, jag traskar ju även runt i mina områden, det är ju här jag har vuxit upp som barn.

Fast det känns lite lustigt nu när jag skall ut med Zorro att jag inte vet bra bajsvägar osv, för det hade man ju inte koll på när man var liten. ;)

Jag är så himla glad att jag har min Stefan, jag förstår inte var han finner all sin ork och styrka ifrån?

Jag beundrar verkligen honom.

Det kan verkligen inte vara det lättaste för honom med en höggravid sambo som inte kan göra allt hon vill.

Jag gör så gott jag kan, men jag blev tvungen att lugna ned mig, jag var lite väl kaxig först och bar saker upp och ned osv.. Men det fick jag igen snabbare än jag trodde, mina sammandragningar ökade och strålade ned i låren. Samt ont i hela kroppen, så nu har jag tagit väldigt lugnt i två dagar för att låta min kropp vila.

Jag har iaf försökt att göra lite varje dag, men nu är det mycket saker jag inte kan göra själv kvar.

Men nu så fort vi släppt taget om lägenheten i stan så kan ju vi hjälpas åt jag och min älskade.

Nu skall jag ta och krypa ned i sängen och vänta på att Stefan kommer in med Zorro, sen skall vi nog se ett gossip girl avsnitt, antar att Stefan somnar medan det håller på. ;)

En morgon
Så många frågor, inga svar
Så många frågor, inga svar
En morgon, hey!

Jag glömmer aldrig bort min polare han tittade på mig och sa: 
Känner du vinden som blåser i stan? 
Det blir en förändring, allt dåligt blir bra.
Jag vet nu att jag ljög när jag svarade ja. 
Jag hörde någon blåste honom en dag. 
Han är borta nu finns bara drogerna kvar. 
Jag tänker nästan aldrig tillbaks på den dan
Men vinden han prata om blåser idag
Jag undrar: Går jag ensam här, 
eller visar du min väg från en parallell värld? 
Hoppas du hör mig vart du än är. 
För den här går ut till våra saknade vänner. 

Så många frågor utan svar.
Så många låtar som fanns kvar.
Men vi glömmer aldrig er.
Nej, den här går ut till våra saknade vänner
Ni kommer alltid leva kvar,
i varje steg vi tar.
Så vi hyllar er nu! 
Ja, den här går ut till våra saknade vänner
Våra saknade vänner (x3)

Bedöva mig, det känns som jag blivit halv
och nu är falska känslor bättre än inga alls
och det är inte det att min blick har blivit kall
Jag har sibirisk vinter, fast på insidan
Hur blev mina skor blivit så tunga? 
Så många stjärnor som har fallit alldeles för unga
Men vi lägger aldrig av, 
låt mig skänka en rad.
Jag samlar kraft och fyller upp min lunga
Jag sluter ögonen och ser dig komma glidande
reggaeprofil så ögonen är kisande!
Nu kommer du för evigt leva vidare
I alla rub-a-dub-soldater och krigare.
Men jag kan undra, går jag ensam här? 
Eller visar du min väg från en parallell värld? 
Hoppas du hör mig, vart du än är! 
För den här går ut till våra saknade vänner! 

Så många frågor utan utan svar.
Så många låtar som fanns kvar.
Men vi glömmer aldrig er.
Nej, den här går ut till våra saknade vänner
Ni kommer alltid leva kvar,
i varje steg vi tar.
Så vi hyllar er nu! 
Ja, den här går ut till våra saknade vänner
Våra saknade vänner (x2)

Så vi biggar upp Junioren spangbangbangdiddledang skank 
Junioren han är borta, men hans tid lever än.
Så vi fortsätter sprida den över hela världen! 
spangbangbangdiddledang skank 
spangbangbangdiddledang skank 
Junioren han är borta, men hans tid lever än.
vi fortsätter sprida den över hela världen! 
spangbangbangdiddledang skank