Jag hade svårt att sova som jag hade större delen av graviditeten, somnade runt 12 iaf. Vaknade klockan 3 av att jag var kissnödig i vanlig ordning, gick på toa och kissade.. Då kände jag att det kom en slemklump med blod i, alltså hade slemproppen gått. Tänkte inte så mycket mer på det just då eftersom jag visste att det kunde ta veckor iaf innan förlossningen kom igång.

Gick och försökte lägga mig igen, då från ingenstans började det göra ont, då förstår jag att värkarna har börjat, kikar lite på klockan och ser att det är 9 minuter mellan värkarna. Försöker slumra lite mellan värkarna men utan framgång. Försöker säga till Stefan att jag har fått värkar men han sov och brydde sig inte speciellt i det, haha.

Vid 6 tiden ger jag upp och går och sätter mig vid datorn istället, pratar lite med folk som är vakna och ser sen Therese traska iväg till jobbet då skickar jag sms om att mina värkar har börjat. Sista bilden på magen när värkarna har börjat.

Runt 7 tiden går jag och väcker Stefan och säger att han inte får sova mer nu för att jag har värkar, denna gång flyger han upp ur sängen och är nervös.

Stefan ringer sin mamma och berättar att jag har värkar, hon var redan påväg ned till sin vän i Falun så hon hade inte långt till oss för att ta hand om våra djur.

Stefan tar ut Zorro å lite sånt medan jag försöker vila och packa lite.

Nervös och ovetande som förstföderska ringer vi till förlossningen ca 14 tiden och hör med dem vad vi skall göra och dem tycker att vi kan börja åka in eftersom vi har en timmes bilväg till Falun.

Så vi grejar klart det sista hemma och åker. Väl utanför förlossningen möter vi Tina, Daniel och lilla Charlie som är påväg att åka hem då allt hade gått snabbt och bra! Så dem packar sig in i bilen och vi ringer på klockan på förlossningen. Blir insläppta och inskrivna klockan 15:40 den 25 Juli.

Vi får ett rum och dem skall kolla ctgn. Värkar med ca 5 minuters mellanrum, öppen 1-2 cm. Hjärtslag 140/ min.

Eftersom det verkligen inte hade hänt speciellt mycket så går vi ut och äter, vi åker till Donken och jag känner mig sjukt uttittad eftersom jag sitter och andas igenom värkarna. Skall tilläggas att det var massor med folk denna sommardag.

Vi åker sedan tillbaka och där tar dem blodtrycket och har ganska högt, 140/95. Så dem kollar en gång till några minuter senare då har jag 130/85.

19:20 är anteckningen att läget är oförändrat, ev att värkarna är lite starkare. Provar TENS men jag gillade verkligen inte den. Gjorde mer ont än det gjorde nytta, så nej den sket jag i!

Så jag provar att bada istället, var skönt att ta värkarna i vattnet, men jag blir ju alltid som ett russin när jag badar, sen med den svullnaden jag hade var det inte speciellt skönt.. Så jag pinade mig i det i ca 40 min. Värkarna känns kraftigare nu ett tag och livmodertappen är helt utplånad och jag är öppen ca 3 cm. Säger denna sköterska.

20:35 provar jag lustgas och gillar det inte, lyckades inte andas rätt ställe. Så den blir inte heller långvarig.

Klockan 23 har vi en ny barnmorska och hon känner och säger att jag är öppen 2 cm, jag blir helt förtvivlad när barnmorskan jag hade innan för några timmar sedan sa att jag var öppen 3 cm? Så vi undrar ju än i idag hur hon kunde säga att jag var öppen mer? Vid den här tiden är jag mycket trött och får en sovdos på två alvedon, bricanyl och halcion plus att vi får en sovsal. Men inte avtar mina värkar eller, jag sover mellan dem korta stunder och måste ställa mig upp och andas ut dem. Stefan sover lite iaf.

På morgonen den 26 Juli när dem sätter kurvan så får jag knappt någon värk alls, är fortfarande öppen 2-3 cm. Så klockan 09:12 blir vi utskrivna och får åka hem och vänta på att värkarbetet kommer igång igen.

Vi hinner knapp komma in igenom ytterdörren innan det helt plötsligt tilltar och gör riktigt ont. Stefans mamma är här men åker iväg en sväng. Jag hoppar i och ur badet ett antal ggr och stänger in mig i sovrummet och andas igenom värkarna. Stefan duschar och lagar lite mat, jag pinar i mig lite lite mat ville egentligen inte alls ha någon mat. Går och badar och sen in i sovrummet, Stefans mamma kommer och sätter sig och pratar lite med mig och jag är ledsen trött och har ont. Hon åker igen och låter oss vara själva.  Runt klockan 16-17 börjar vi klocka värkarna och det är 4 min mellan dem, runt 18 tiden säger jag åt Stefan att han får ringa till förlossningen och fråga hur länge vi skall vänta med att åka, för jag vägrade bli hemskickad en gång till. Han förklarar läget och dem tycker att vi kan börja åka eftersom mina värkar är onda och sitter i ca 1 - 2 minuter.

19:45 den 26 Juli på bf datumet är vi återigen inne på förlossningen.

19:54 sätter dem ctg och jag har 4 minuter mellan värkarna och dem är smärtsamma och sitter över symfyusen och jag känner ett tryck nedåt under värk.

20:50 kollas mitt blodtryck vilket är högt, 140/90. Dem tar även urinprov och det finns äggvita i det också. Plus att jag var sjukt svullen och hade huvudvärk och ögonflimmer. Jag var jätte orolig för att få havandeskapsförgiftning då min mamma fick det med mig i magen. Klockan 21 är det skiftbyte och då får vi den bästa barnmorskan, Maria Engström.

Jag vill bli undersökt direkt för att se om det hänt något efter all den här tiden med värkar. Så det gör hon 21:25 och livmodertappen är somsagt redan utplånad och jag är fortfarande öppen 3 cm men är påväg att bli 4 cm.

21:45 bryter jag ihop och bara gråter för att det går så sakta samt över andra saker jag varit ledsen över under graviditeten också. Det sprutar tårar om mig. Barnmorskan pratar med mig om latensfasen som varit lång och jobbig för mig och att det är okej att vara ledsen för det gör ont och för annan smärta. Hon visar även Stefan här hur han kan hjälpa mig att andas genom att trycka på mitt bröst. Värkarna tilltar och jag fixar att andas utan problem.

22:50 är jag sjukt trött då jag inte sovit speciellt på ett dygn och tycker att det är jobbigare att andas igenom värkarna. Jag vill ha smärtlindring men vill inte ha lustgas då den inte fungerade tidigare. Jag bestämmer mig för att ta epidural. Så det förbereds för den men läkaren kan inte komma på en gång.

23:17 är barnmorskan påväg att ge mig akupunktur sålänge, hon skulle sätta tre nålar men hann bara sätta två stycken sen kom narkosläkaren så 23:35 läggs epiduralen. Den tackar vi gudarna för, den fungerade verkligen!!

00:13 den 27 Juli sticker barnmorskan hål på hinnorna och fostervattnet avgår, rikligt och blodigt. Så doktorn informeras om att det är blodigt.

00:15 sätts en skalp på bebisens huvud.

Efter detta skall vi försöka sova jag och Stefan och jag somnar verkligen för epiduralen tog all smärta för mig. Så jag slumrar, hur skönt som helst.

05:10 sätts en ny skalp då den förra hade lossnat. Är öppen drygt 8 cm nu, äntligen kommer vi framåt!

05:44 tycker dem att jag känns varm och upptäcker då att jag har feber, 37,9, vilket känns ganska bra på mig då jag har 36,6 i vanliga fall. Så jag får alvedon.

05:55 får jag en bolusdos då epiduralen har avtagit och inte hjälper längre. Kan inte påstå att den dosen hjälpte speciellt heller. Jag är jätte trött och funderar hur jag skall orka att föda?

06:45 visar ctgn att bebis är stressad i magen och har hjärtljud över 165 / minuten. Doktorn kontaktas.

07:00 Skiftbyte igen och vi får barnmorskan Merete Trautmann och undersköterska Agneta Uleander.

07:07 får jag antibiotika och bebisen har fortfarande höga hjärljud och dem säger att det inte får ta allt för lång tid innan den skall ut. Värkar med 4 minuters mellanrum.

07:34 övertalar barnmorskan mig att prova lustgas igen så fick 50/50.

07:40 Fortfarande höga hjärtljud hos bebis. Den nya läkaren informeras.

08:20 har hjärtljuden äntligen sjunkit ned mot 140/slag minuten. Kurvan är svårbedömd och Dr Lindgren och Dr Stenport är med på rummet och övervakar.

08:40 Ctgn svårbedömd och jag krystar på toppen av värkarna eftersom jag var öppen 10cm men bebis var inte riktigt nere så jag försökte snabba på  bebis att komma ned. Så även här tillkallas doktorn.

09:00 Har jag krystvärkar och dem får skynda sig att fixa så jag kan ligga i gynställning och krysta. Det går fort framåt. Vid den här tiden skriker jag allt jag orkar i lustgasen medan jag trycker på under värk med huvudet bort från Stefan. Jag tittade på honom en gång och det sprutade tårar ur hans ögon. Så jag höll mig åt andra hållet och trök på för allt jag kunde. Fick super mycket beröm, dem var nog inte riktigt beredda på att det gick så fort för 09:15 föddes våran son Zackarias. Huvudet stod i en värk och sen sa det plopp ;)

Jag ser först inte vad det är för kön men jag hör Stefan säga lite tyst för sig själv - det är en pojke!

Får upp honom på min mage då han inte når längre med sin navelsträng som var kort. Stefan klipper navelsträngen och avslutar Zackarias förbindelse med mig. Sen får dem bråttom när Stefan klippt navelsträngen. vid 3 minuters ålder försvinner dem iväg med Zackarias allihopa nästan och jag minns ärligt inte om det kanske var en kvar med mig i rummet. Zackarias fick svårt att andas och de fick ge honom lite hjälp av syrgas. Efter det kommer han igång hur bra som helst och dem kommer tillbaka in till mig, Stefan kommer och bär på våran lilla son i en filt, världens mest stolta och lyckliga pappa!

Självklart så skall det krångla lite till, min moderkaka vill inte släppa, så dem sätter kateter och drar och sliter i den och ber mig krysta. Efter en halvtimme släpper den äntligen. Sen skall dem sy ihop min köttslamsa ;)

7 stygn blev det totalt. Fick höra när jag var på efterkontrollen att jag hade spruckit ända ned till anus, dock inte speciellt djupt.

Fyfan rent ut sagt vad jag var slut här, jag ville bara sova. Blev nog inte klar med stygn osv först runt klockan 11:30. Sen kom den berömda brickan med smörgås, som jag inte heller var ett dugg sugen på. Jag ville bara soooova! Men pinade i mig litegrann, hade sjukt ont och var trött som aldrig förr, fick Zackarias bredvid mig och somnade lite. På eftermiddagen sedan kör dem ned mig i rullstol till BB och sakta  började det gå upp för oss att det var våran lilla kille som låg i vagnen där. Så älskad från första stund!

Det händer så mycket just nu! :)

Det är så underbart att vara mamma och få se sitt barn utvecklas!